Tidigare hatade jag söndagar.
Söndagen var dagen som man mådde illa. Söndagen var dagen det inte var något sevärt på TV. Söndagen var endast ett långt, långsamt lidande före måndagen.
Nuförtiden är söndagen något helt annat.
Söndagen är dagen man får sova in och vakna när man vaknar. Söndagen är dagen då man äter ett långsamt och alltför stort morgonmål. Söndagen är fortfarande dagen då det inte är något sevärt på TV, men det är ju bara bra.
Måndagen är dock fortfarande söndagens anti-klimax.
Söndagen var dagen som man mådde illa. Söndagen var dagen det inte var något sevärt på TV. Söndagen var endast ett långt, långsamt lidande före måndagen.
Nuförtiden är söndagen något helt annat.
Söndagen är dagen man får sova in och vakna när man vaknar. Söndagen är dagen då man äter ett långsamt och alltför stort morgonmål. Söndagen är fortfarande dagen då det inte är något sevärt på TV, men det är ju bara bra.
Måndagen är dock fortfarande söndagens anti-klimax.
Kommentarer
När det franska kaffet är klart, snurrar ungarna omkring och ska ha morgonmåls-service i den grad ojämn takt att din mugg redan hunnit kallna när du suttit dej till bords. Och när du äntligen fått upp inrikesnyheterna i Husis skriker en av ungarna att komma och torka. Och före du kommit till utrikes så kan du vara säker på att den andra ungen vill ska torkas.
Men frun är värd det. Och det tar inte lång tid före ungarna kan sköta sina pappersarbeten själva. Och sitt morgonmålande. Och vem vet, kanske rentav koka kaffe på franska utan att bränna mjölken i botten.