Jag vet inte om det bara är jag som är bortskämd och aldrig är glad med vad man får, men ibland blir man ändå så fittig.
Om allt vill sej väl, får jag glädjen att uppleva Opeth på scen inkommande veckoslut. Samma orkester alltså som backade ur i medlet av december pga söndrig vokalist. Och i mailkonversation med promotorn är bändet åtminstone ännu på väg till sitt östra grannland. Bra så.
Nu är det tyvärr så att jag besitter den lilla åkomman att jag bara (nåja, helst då) kan uppleva en tillställning av denna kaliber genom en fotolins. Antagligen mitt sätt att cementera att Något Viktigt är i görningen. Jag känner mej alltså tvungen att fotografera för att riktigt känna att jag varit där. Inte för att jag kanske tittar på bilderna sådär värst mycket i efterhand och ännu har det inte kommit sej att jag skulle ha sålt en enda konsertbild jag tagit. Det nu bara är nåt fel som är trasigt med mej.
Men till saken, eftersom jag (idag) faktiskt hade en.
Mailade alltså med promotorn för att fråga huruvida fotografering vore OK på giggen. Svaret, på gott och ont var
Ammattikameroilla kuvaamista pitää rajoittaa, mutta "normaaleilla" kuluttajakameroilla toki saa räpsiä vapaasti.
samt
Yleinen sääntö: jos kamerassa on irroitettavaa optiikkaa niin on ammattilaislaite ja valitettavasti niiden tuominen ei ole sallittua.
(Johannes Kinnunen/Fullsteam agency, citerad med tillstånd)
Jag menar var i helveten är detta för en diskriminering av kameror?
Två saker.
Ett. Vad är promotorerna/skivbolagen/orkestrarna egentligen rädda för? Det att fansen oregistrerat gör fyrk på deras artister (svettiga och jävliga som de antagligen ser ut efter tredje låten utan flash). Vad har de emot lite gratis promotering? Eller är det bara att de är rädda för att den oförståndiga pöbeln ska bulta varandra med sina systemkameror i musikens extas? Pah.
Den Officiella Förklaringen (som jag fick medan jag skrev detta inlägg, faktiskt) är
Lähinnä kyse on siitä, että pysytään perillä kuka kuvaa ja missä. Suomessahan tässä ei varsinaisesti ole "ongelmaa", mutta monissa muissa maissa piraattibisnes pyörii heti. Tulee yllättäviä uusia paitamalleja ja kuvaajat myös rahastavat otoksillaan.
Och två. Det att jag flänger omkring med en "proffskamera" (dvs en systemkamera) gör väl inte mej till proffsfotograf? Tvärtom så kan ett proffs ta proffsbilder med vilken kamera som helst (och dessutom sälja dem) och dito en person med tillräcklig teknisk-konstnärlig kompetens. Jag å andra sidan "behöver" en systemkamera för att kompensera bristen på dito :)
För att referera till Den Officiella Förklaringen så finns numera alldeles tillräckligt professionella kompaktkameror (Canon G10) för att ta "professionella" piratbilder, och vidare så beror inte bilderna och deras bruk på vilken kamera man användt. Och för att yttermera hälla vatten på stenarna så tycker ju kameratillverkarna själva att en systemkamera inte nödvändigtvis är en proffskamera. En Canon med en siffra efter EOS-beteckningen är en proffskamera, en med två siffror är en entusiastkamera och en EOS med tre eller fyra siffror är en konsumentkamera. Och likt förbannat kan man få loss optiken från var och en av dessa kameror och dessutom sätta linsen från proffskameran på konsumentkameran och vice versa (gör detta konsumentkameran till en proffskamera och tvärtom?).
Så ner med diskrimineringen av "professionella" kameror-med-bytbar-optik och låt alla fotografer blomma! Grrrr!
Kommentarer
Med samma utrustning kan man också göra CD-pärmen till den bootlegskivan man bandar in på konserten. Och troligen också DVD-pärmen, eftersom "normala" videokameror inte har löstagbara objektiv och är så små, så dom ryms nästan i byxfickan. Ja eller så bandar man in videon med den "normala" kameran som man får ta in på konserten.
Har nog stint ti fata.
--
* Mobiltelefon med inbyggd kamera.
Men inte förstår jag riktigt ändå. Visst, det kan bli lite bootleg material, men so what? En riktig fan vill ha riktig vara.
Att tillåta lite bootlegging sku bara vara bra pr, men vem sku nu fatta det, när man ser världen genom dollartecken.
Ja, här höll jag nästan på att dra en parallell att det att jag skulle köpa en bootleg inte medför att jag lämnar den officiella utgåvan oköpt men sidu där hade jag fel. Tvärtemot så har Marillion en strategi att de pushar ut en sån helvitis mängd livematerial att det INTE LÖNAR SEJ att göra Marillion-bootlegs. Helt klart nån som har fattat galoppen.
Jag tror att det bara är artister och orkestrar som INTE publicerar lika bra och varierande material -- vare sej i musikaliskt, videalt eller påklädbart format -- som har orsak att vara nervis för piraterna. Opeth, som denna historia började med, har en hel mängd allt möjligt på sin egen webbshop. Jag tror faktiskt inte de har nåt att noja över. Kvar i ekvationen blir alltså bara promotorn. Och jag som allt mer och mer suktar efter en G10:a.
Och ja, tycker trenden annars också börjar vara att de flesta (små och medelstora) band fattat att åål njuus is gud njuus och tillåter en hel del. Däremot är det väl just konsertordnare och platser som är direkt paranoida.