Herr Wilson släppte sitt senaste alster Hand. Cannot. Erase. i slutet av februari och jag har nu lyssnat på skivan i ca en veckas tid (nå, inte bara den, lite annat också, men en hel del på just den). Först tyckte jag den var okej. Sedan började den låta bra och nu måste jag säga att jag tycker skivan är en extremt balanserad och stilig blandning av det vad Wilson gör bäst. Skivan låter bra, musikerna kan sin sak och den är fylld med både extremt fina melodier samt härlig kaos. Mums. Jag ser med nöje emot hans uppträdande på Circus den 19 april.
I någon Facebookgrupp blev det en liten diskussion om synthsolot i låten Regret #9. Någon tyckte det lät som Jarre (vilket jag förstår, för jag associerar något i solon till Concerts in China). Någon annan tyckte det påminde om Jan Hammer. Då går ju tankarna väl direkt till Crockett's Theme, men herr Hammer har ju en bakgrund som inkluderar t.ex. Mahavishnu Orchestra (lyssna här) som inte är så långt ifrån Wilsons musik. Något i min lilla hjärna menade att synthsolot hade något av Fletch Theme i sig. Det är underligt hur ens hjärna sådär kopplar ihop saker och ting.
Medan jag då funderade på dessa synthgreijer och grävde i minnenas avstjälpningsplats, råkade jag väcka det sovande 1980-talet såpass mycket att den harklade till och hostade upp ett lätt slemmigt minne av F. R. David. Just det, han som sjöng Words (Don't Come Easy). Det visar sig att även han har något rockigt/progressivt, i sin bakgrund i form av Les Variations. Tänka sig.
Och nu är det dags att sluta detta tjafsande. Lyssna på nya Wilson, den e bra.
Läs: Recension i The Guardian och en lång intervju med Wilson.
I någon Facebookgrupp blev det en liten diskussion om synthsolot i låten Regret #9. Någon tyckte det lät som Jarre (vilket jag förstår, för jag associerar något i solon till Concerts in China). Någon annan tyckte det påminde om Jan Hammer. Då går ju tankarna väl direkt till Crockett's Theme, men herr Hammer har ju en bakgrund som inkluderar t.ex. Mahavishnu Orchestra (lyssna här) som inte är så långt ifrån Wilsons musik. Något i min lilla hjärna menade att synthsolot hade något av Fletch Theme i sig. Det är underligt hur ens hjärna sådär kopplar ihop saker och ting.
Medan jag då funderade på dessa synthgreijer och grävde i minnenas avstjälpningsplats, råkade jag väcka det sovande 1980-talet såpass mycket att den harklade till och hostade upp ett lätt slemmigt minne av F. R. David. Just det, han som sjöng Words (Don't Come Easy). Det visar sig att även han har något rockigt/progressivt, i sin bakgrund i form av Les Variations. Tänka sig.
Och nu är det dags att sluta detta tjafsande. Lyssna på nya Wilson, den e bra.
Läs: Recension i The Guardian och en lång intervju med Wilson.
Kommentarer