Norska Jaga Jazzist har varit synlig i min musikhorisont en tid, men de har liksom inte stigit speciellt högt upp på himlen. Så mitt i allt släpper de skivan Starfire (2015) och den sjönk i min musiksmak som en varm kniv i smör, noterade jag efter några genomlyssningar på Progstreaming.
Musiken är en blandning av rock, jazz och electronica… åtminstone, utan att vara något direkt och endast, men allt ihop på ett trevligt sätt och helheten är underlig, fin, vacker, fyllig, mångsidig, överraskande, fräsch och progressiv… åtminstone. Skivan låter kanske som en modern version av Peaks Ebondàzzar (1980). Kanske, eller så inte. Kanske man inte borde jämföra.
Hursomhelst, mums.
Musiken är en blandning av rock, jazz och electronica… åtminstone, utan att vara något direkt och endast, men allt ihop på ett trevligt sätt och helheten är underlig, fin, vacker, fyllig, mångsidig, överraskande, fräsch och progressiv… åtminstone. Skivan låter kanske som en modern version av Peaks Ebondàzzar (1980). Kanske, eller så inte. Kanske man inte borde jämföra.
Hursomhelst, mums.
Kommentarer