Tidsmaskinen

Jean-Michel Jarre skall snart släppa en ny skiva. Eller egentligen två.

Min första skiva, vinylskivaLP, som jag köpte med mina egna pengar var Jarres Oxygene (1976). Fram till Waiting for Cousteau (1990) följde jag ganska väl med vad herrn höll på med, och gillade det han gjorde. Men Chronologie (1993) föll mig inte mera i smaken och av det han gjort de senaste ca tjugo åren har bara till en liten del – Oxygene 7–13 (1997) och Sessions 2000 (2002) – varit av intresse.

Men den nya skivan Electronica 1: The Time Machine (2015) har väckt mitt intresse en aning igen. Jarre har rest runt världen och kollaborerat med en hel hög musiker, t.ex. John Carpenter, Laurie Anderson (som han jobbat med tidigare på skivan Zoolook, 1984), Pete Townshend och Moby. Jag kan säga mig känna igen knappt hälften av de femton han jobbat ihop med. Men det är en del av det som gör den nya skivan intressant.


Nästa år skall Electronica 2 släppas. Om jag skulle få bestämma, skulle jag gärna se att Jarre på andra skivan skulle samarbeta med t.ex. Oldfield (en dröm jag haft sedan 90-talet) och Vangelis. Men troligen blir det väl helt andra typer.

Kommentarer