På Facebook, i någon av musikgrupperna som jag är med i (inte grupper som orkester eller band, utan diskussionsgrupper), ställdes frågan om vad var och en ser framemot i musikväg 2016. Jag ser framemot att hitta musik som jag inte visste fanns, att bli överraskad av något nytt, på samma sätt som Yuka & Chronoship (från 2013) eller Jaga Jazzist, eller The Black Codex, eller Public Service Broadcasting överraskade mig i år. Det utesluter ju inte att jag inte ser emot att de bekanta artisterna kommer med skön musik de heller.
Jag är inte den som gör listor över t.ex. de bästa skivorna 2015 eller typ liknande. Därför avslutar jag året 2015 med en låt.
Jag hade tänkt ta en låt ur Gazpachos fina skiva Molok. Det skulle ha varit den låten, som efter att ha lyssnat på skivan ett antal gånger mitt i allt träffade och sjönk – låten som öppnade upp skivan för mig: ABC. Men den finns ju inte på tuben, mera. Och jag som lägger gärna en video med här i mina små skriverier, kan inte då dela den låten med mig (men lyssna gärna på låten på Spotify).
En skiva jag lyssnat mycket på och gillar skarpt är The Tangents A Spark In The Aether (2015). Det är trevligt att precis alla proggare inte sakteligen glider in i tungmetallens heta glöd. The Tangents senaste hämtar goda vibbar från bl.a. funk. Kul och fräscht. Hela skivan är en pärla och låten här är en bråkdel av Celluloid Road som sträcker sig ut över ca 21 härliga minuter.
Gott nytt år åt alla.
Jag är inte den som gör listor över t.ex. de bästa skivorna 2015 eller typ liknande. Därför avslutar jag året 2015 med en låt.
Jag hade tänkt ta en låt ur Gazpachos fina skiva Molok. Det skulle ha varit den låten, som efter att ha lyssnat på skivan ett antal gånger mitt i allt träffade och sjönk – låten som öppnade upp skivan för mig: ABC. Men den finns ju inte på tuben, mera. Och jag som lägger gärna en video med här i mina små skriverier, kan inte då dela den låten med mig (men lyssna gärna på låten på Spotify).
En skiva jag lyssnat mycket på och gillar skarpt är The Tangents A Spark In The Aether (2015). Det är trevligt att precis alla proggare inte sakteligen glider in i tungmetallens heta glöd. The Tangents senaste hämtar goda vibbar från bl.a. funk. Kul och fräscht. Hela skivan är en pärla och låten här är en bråkdel av Celluloid Road som sträcker sig ut över ca 21 härliga minuter.
Gott nytt år åt alla.
Kommentarer