Sista Tangokungen

Dagens musik här inte progressiv rock. Det är en bra låt med en video som visuellt passar låten väl. Det är Peter Emas ungdomsorkeseter med Sista Tangokungen.



Och varför är det inte proge idag? Därför att ingen musik som har en livskraft i sig är inavlad. Det måste strömma in både gener och memer utifrån. Diversitet är en stryka, energi för kreativitet. Och dessutom är ju de gränser hur var och en definierar olika musikstilar lika varierande som både de som definierar och det som definieras.

Därför gillar jag också de olika programmen jag lyssnar på via Progzilla.com. De behandlar musik på ett brett spektrum. Grunden är progressiv rock, men det är en mycket liberal syn på vad som är proge. Deras dörrar är öppna för annat också, t.ex. Peter Jones kör med prog that's not prog i sin show, i Sounds That Can Be Made spelas alltid lite åttiotalsstuk under rubriken Eighties at 8 och grundaren av Progzilla, Cliff Pearson, spelar ett och annat då och då i bl.a. sin egen show Live From Progzilla Towers. Och så finns ju det också 101 Dimensions, som ser på världen från en elektronisk och ambient synpunkt.

Diversitas est fortitudo.

Kommentarer