Heligt oljud

Ni vet... Oljud. Tror till exempel min gode far skulle kalla det mesta i min skivhylla för oljud, så därför har jag nu någon gång börjat kalla riktigt bra gjord musik för oljud. Och sedan när det blir riktigt bra, då är det ju redan heligt oljud! Ta nu som exempel gitarrsolot som kommer vid 1:30 i videotrailern nedan.



Det bara går kalla kårar, och bara för det där solots skull kommer jag köpa skivan. För mig är det just ofta gitarrsolon som gör det, vid Marillions Sugar Mice kommer nästan tårarna, gitarrsolon med Arena, Kino, Pendragon, med flera med flera. Alla har dessutom den där mattan med andra instrument under typiskt för progressiv rock. Heligt. Oljud.

Kommentarer

pni sa…
Inte att förglömma David Gilmour i, eller utan, Pink Floyd. Ah.
Swana sa…
Ja han får en ju väldigt komfortabelt avtrubbad... Ja listan är lång, Steven Wilson, Steve Vai...
jkk sa…
Lyssnar just nu på Gilmours "On an Island" och ljudmattan är ju otroligt skön. Men, här är det faktiskt kör-harmonierna som överträffar gitarren. Tycker jag.
pni sa…
Det är ju det som är så fint med bra musik, alla hittar något som tilltalar en själv.