Först vill jag tacka Cousin Llaurén nedan. Snällt sagt. :)
Sedan kan jag ju inte som Pni ännu längre ner vara så klar och tydlig att jag bara klarar av räkna upp 5 progressiva skivor/låtar som ledde in honom till "The dark side". Min omedelbara fråga blir ju då, vad är progressiv rock?
Och då är vi väl inne på ett område lika besvärligt som politik och religion. Men eftersom jag brukar sticka fram huvudet även där kanske jag vågar här. Så vad är progressiv rock?
Tillbaka till Kontinuerligt framåtskridande. Ja ganska typiskt för proge. Progen utmärks ju av de långa låtarna, eller t.o.m. det vi brukar kalla konceptalbum, men väl borde kallas temaalbum. Ett tema går genom hela skivan, Marillions Misplaced, Dream Theaters Scenes from a memory, etc. Så ja. Det kunde ju vara definitionen.
Men inte är ju Fugazi av Marillion då proge. Men det är det ju. Ja för där är låtarna: en fortskridande utveckling l. ökning l. stegring. Låtarna på Fugazi utmärks ju just av de fortskridand tempoväxlingarna inne i låtarna. Detta har ju då samtidigt lett till den lilla grenen att allt som görs i väldigt udda tempo är proge. Hur var det nu på Scenes, där är ett pass som växlar 5/8, 7/8, 5/8, 13/8... Försök följa med där! Proge.
Men då är vi tillbaka i mitt förra inlägg. Är Abbas Summer night city proge? Hör ett par spridda nej där ute. Varför inte, den går ju delvis i 5/8! Så vi är tillbaka i ruta noll. Varför är Punch and Judy proge medan Summer night city inte? Samma takt, båda låtar som fastnar, sköna korta låtar. För lite på en vecka sedan kom en halvtimmes keikka (gigg för eventuella vattusvenskar) med Pekka Pohjola (vila i frid du son av finsk progressiv musik, skulle nog klassa honom som en av de största!) band inspelat på Esplanadscenen någongång på 80-talet tror jag det var. I programinfon stod det pop jazz. Pni:s Wigwam nedan var ju nog väldig jazzig också, men nu hade jag kallat båda för proge.
Så kan t.ex. Sagas Images at Twilight kallas proge alls? En av mina stora favoritlåtar kring 1980 var It's Time, och det för den stigande gitarren i början av det egentliga gitarrsolot. Här en liveinspelning från 1984:
Gitarrdelen jag talade om är alltså den som börjar vid 3:01, jag brukade höja volymen när tonen höjs, blev maffigt. Men proge? Ja, är ju nog stigande, tilltagande, men... Skivan kanske kan "räddas" av titelspåret Images (bara ljud, tycks inte finnas live):
Så om jag måste plocka ett progealbum och om Images at Twilight kan klassas som ett sådant så må det gå som min första introduktion till stilen. Året var kanske just 1980.
Sedan kan jag ju inte som Pni ännu längre ner vara så klar och tydlig att jag bara klarar av räkna upp 5 progressiva skivor/låtar som ledde in honom till "The dark side". Min omedelbara fråga blir ju då, vad är progressiv rock?
Och då är vi väl inne på ett område lika besvärligt som politik och religion. Men eftersom jag brukar sticka fram huvudet även där kanske jag vågar här. Så vad är progressiv rock?
Progressiv: som utmärkes av l. visar l. representerar ett (kontinuerligt) framåtskridande l. en fortgång från ngt till ngt annat; särsk.: som utmärkes av osv. en fortskridande utveckling l. ökning l. stegring; stundom: växande, stigande, tilltagande, ökande.Så står det i Svenska akademiens ordbok. Vi har ju klara delar där. Kontinuerligt framåtskridande. Är ju faktiskt ganska typiskt för proge. Ja och då måste jag väl omedelbart ta upp varför jag använder proge, inte progg. Delvis är det väl det att eftersom jag befinner mig i Finland och på finska är det proge så har termen fastnat, men så är det också för att klart skilja på musikstilen proge från just progg. Proggen är ju nog ett rent misstag svenskarna fick om bakfoten. Mikael Wiehe är ju progg. Det vi kallar Agit prop är progg. Progg i Sverige var ju mera en livsstil. Det var protestsånger, revolutionism och annat konstigt. Sedan fanns det ju i Sverige också då proggband som spelade proge. Samla mammas manna, Kebnekaise, osv. Men för öfwrigt, proge är annat än progg.
Tillbaka till Kontinuerligt framåtskridande. Ja ganska typiskt för proge. Progen utmärks ju av de långa låtarna, eller t.o.m. det vi brukar kalla konceptalbum, men väl borde kallas temaalbum. Ett tema går genom hela skivan, Marillions Misplaced, Dream Theaters Scenes from a memory, etc. Så ja. Det kunde ju vara definitionen.
Men inte är ju Fugazi av Marillion då proge. Men det är det ju. Ja för där är låtarna: en fortskridande utveckling l. ökning l. stegring. Låtarna på Fugazi utmärks ju just av de fortskridand tempoväxlingarna inne i låtarna. Detta har ju då samtidigt lett till den lilla grenen att allt som görs i väldigt udda tempo är proge. Hur var det nu på Scenes, där är ett pass som växlar 5/8, 7/8, 5/8, 13/8... Försök följa med där! Proge.
Men då är vi tillbaka i mitt förra inlägg. Är Abbas Summer night city proge? Hör ett par spridda nej där ute. Varför inte, den går ju delvis i 5/8! Så vi är tillbaka i ruta noll. Varför är Punch and Judy proge medan Summer night city inte? Samma takt, båda låtar som fastnar, sköna korta låtar. För lite på en vecka sedan kom en halvtimmes keikka (gigg för eventuella vattusvenskar) med Pekka Pohjola (vila i frid du son av finsk progressiv musik, skulle nog klassa honom som en av de största!) band inspelat på Esplanadscenen någongång på 80-talet tror jag det var. I programinfon stod det pop jazz. Pni:s Wigwam nedan var ju nog väldig jazzig också, men nu hade jag kallat båda för proge.
Så kan t.ex. Sagas Images at Twilight kallas proge alls? En av mina stora favoritlåtar kring 1980 var It's Time, och det för den stigande gitarren i början av det egentliga gitarrsolot. Här en liveinspelning från 1984:
Gitarrdelen jag talade om är alltså den som börjar vid 3:01, jag brukade höja volymen när tonen höjs, blev maffigt. Men proge? Ja, är ju nog stigande, tilltagande, men... Skivan kanske kan "räddas" av titelspåret Images (bara ljud, tycks inte finnas live):
Så om jag måste plocka ett progealbum och om Images at Twilight kan klassas som ett sådant så må det gå som min första introduktion till stilen. Året var kanske just 1980.
Kommentarer