Night of the Prog IV

Hur var det på Night of the Prog IV, frågar ni. Och jag svarar. Såhär, ungefär:

Dag 1



Dagens första band var den för mig obekanta Also Eden. Inte mycket att säga om dem. Helt ok, men opersonligt.

Så blev det bättre när Arena övertog scenen. Dom var bra och överraskade med en version av Michael Jacksons Billie Jean. Helt kul. (På videon, nere i högra hörnet, syns ibland några av denna bloggs skribenter.)



Agents of Mercy var en besvikelse. Om Roine Stolt & co. inte skulle ha spelat en suverän version av Karmakanics Where Earth Meets Heaven och en Genesis cover, skulle detta tyvärr ha varit kanske det tråkigaste på hela festivalen. YouTube: Heroes & Beacons.



Medan Agents of Mercy uppträdde, vandrade jag runt på festivalområdet och hamnade på samma bild med Pendragons Nick Barrett. Swana hälsade på Roine i samma anda som i Uppsala 2004: "Finland, perkele".



Så blev det prima vara igen: Riverside. Om keikkan på Tavastia var bra, var den på Night of the Prog även bättre. YouTube: 02 Panic Room.



Gazpacho avslutade första kvällen med en bra spelning (kommer ut på DVD någon vacker dag). De låter mycket bättre live än på skiva: Mindre slipat, lite råare. Jag gillade. YouTube: en stump av Tick Tock.



Dag 2



Andra dagen började med SubSignal. Återigen ett obekant band för mig. Lät helt okej. Intressantare än första dagens första band. YouTube: SubSignal på scen.

Sedan var det då festivalens mest intetsägande band: The Pineapple Thief. Man borde ha sovit över denna, lika som de ganjarökande motoristerna framför oss gjorde. Otroligt hur en kvart kan kännas som tre timmar när man är uttråkad. Zzzzz....

Nästa band var en positiv överraskning: Lazuli. Helt obekant, mycket franskt, mycket speciellt, mångsidigt... bra och intressant. Ingen aning vad de sjöng om, men det lät bra. Dessutom hade de intressanta instrument. YouTube: Cap'taine Coeur de Miel.



Eftersom Pure Reason Revolution inte uppträdde (vilket jag anser vara bra tur, efter att ha lyssnat på dem på nätet) var det dags för Pendragon som levererade en tuff keikka. En blanding av nyaste skivan och äldre stuff. Herr Barrett var på bra humör och bandet i god kondition. YouTube: Eraserhead (lite dåligt ljud tyvärr).



Så var det dags för Steve Hackett med orkester. Efter lite tekniskt strul i början som resulterade i hårt kaotiskt jazzjammande och udda lyrik (bla, bla, bla, bla... mechanical bride), var det en stabil och rutinerad show med solomaterial och lite Genesis (naturligtvis). Speciellt imponerande var basisten (Heidi, som någon i publiken ropade) Nick Beggs i läderkjol och flätor (Heidi). YouTube: en stump av Firth Of Fifth.



Andra kvällen och hela festivalen avslutades med Marillion's Script for a Jester's Tear av Mick Pointer och hans fränder, dvs. Nick Barrett (Pendragon) på gitarr, Ian Salmon (Arena) på bas, Mike Varty (Credo) på keyboards och Brian Cummins (Carpet Crawlers) bakom mikrofonen. Ett riktigt bra slut på hela festivalen. YouTube: Market Square Heroes



De som vill veta vad vilka alla låtar som spelades av banden, kan titta in hos Prog-Nose, som har setlistorna för både dag 1 och dag 2 samt bilder. Och mera bilder kan man finna på Flickr (jag var lite lat med plåtandet i år).

Kommentarer

jny sa…
Roine Stolt ser ju ut som Mikael Jungner! http://ur.ly/ApS
Swana sa…
Inga norska kommentarer, månne de alls var där de som frågade ditt och datt i våras?
pni sa…
Kanske dom bara är blyga?