Trosbekännelse

Jag tror på Arjen Lucassen den allsmäktige rockoperaskaparen och sammanfogaren av Devin och Anneke, och på Steve Vai (hans enfödde son... hehe, nå nää) för att han upptäckte Devin. Samt på den helige Samlingen (=Gathering för er otroende) för att de hittade flickebarnet 1994.

Var alltså keikka med knäppskallen Townsend i Hesa på onsdag. Cousin Llaurén har kallat spelplatsen, Kabelfabriken, för Helsingfors akustiska rövhål. Ja inte är det lätt med 300 m lång och 20 m bred sal... Ljudet var helt ok, hade väntat mig sämre faktiskt. Intressant nog så var det gitarrerna som i princip dog helt lite längre fram mot scen, trodde de hade mixats ner så tills jag hittade en inspelning lite längre bak på duröret, där hörs gitarrerna helt ok, fast resten av ljudet en enda gröt.

Men själva keikkan? Fullständigt lysande. Townsend är nog på riktigt sprittsprångande galen. Hans mellanprat var liksom inte från denna världen... Kanske det var Ziltoid som pratade? Inte att han skulle ha tänkt på publikens språkliga (läs:intellektuella) nivå heller utan han hävde nog ur sig sådant som 99% av publiken aldrig fattade. Långa förklarande historier, borde kanske hållit sig till "want to se your hands in the air", det förstod de flesta.

Och så tycks det bara vara så att den sekund Anneke van Giersbergen stiger upp på en scen så skingras molnen och världen bara blir en bättre plats att bo på, otrolig karisma den bruden har.

Hittade ett klipp på dutuben som måste ha tagits precis där vi stod, här hör man tydligt hur nermixade gitarrerna är.


För mig var detta alltså nog så jävla lysande att jag har svårt tro att varken Rush eller Waters senare i vår kan slå det här!

Kommentarer

pni sa…
Jag gissar att herr Waters Vägg är nog något som får mig att bekänna trosor mer än Townsend.
Swana sa…
Jepp. Kan gissa det. Provocerade lite, men min tanke är att jag av både Rush och Waters väntar mig en god show, men det är liksom ingen överraskning i det. Sett både Waters och Rush flera gånger och det har alltid varit lika.